Min resa

När jag gick på högstadiet fick jag två diagnoser, Morbus Crohn och Primär Skleroserande Cholagnit (PSC). Den första av dom, Morbus Crohn fick jag i åttonde klass. Jag var alltid så dålig i magen, men vågade inte ens ta upp det med mamma direkt, trots att jag förstod att blod och slem inte var normalt. När jag väl berättade för mamma åkte vi till vårdcentralen, kanske var jag allergisk mot något, kanske mjölk, kanske gluten. Efter blodprov och en pinsam undersökning var vi klara där. Samma kväll ringde telefonen, det var en kvinna från vårdcentralen. Hon meddelade mig att mina värden inte såg bra ut och att jag inte skulle åka till skolan nästa dag, att jag istället skulle åka till Falu Lasarett. Jag blev rädd.

Läkaren på barnavdelningen kunde direkt säga att jag inte var allergisk. Mitt blodvärde var jättelågt och andra prover visade att det pågick en inflammation i min kropp. Nästa steg var att undersöka magen samt tarmarna och jag fick då genomgå en gastroskopi och en koloskopi. Eftersom jag var under 18 år räknades jag som ett barn och fick därför sövas, tack och lov. Att jag hade någon form av tarmsjukdom var nu säkert, men inte vilken. Först minns jag att jag fick medicin mot Ulserös colit, som tyvärr bara gjorde mig sämre.

Att ha en tarmsjukdom är inte det roligaste och innan jag fick rätt mediciner som funkade för mig och min kropp var det riktigt jobbigt. Jag kände mig inte säker att åka iväg någonstans om jag inte visste att och vart det fanns toaletter. Knappt då kändes det helt bra. Jag kände mig äcklig och tyckte bara att min diagnos var pinsam. Jag missade klassresan till Danmark bara för att jag skulle starta sex veckor med endast flytande föda, i form av näringsdrycker. Jag minns att jag undrade vad klassen tänkte och att jag nästan tyckte att det var mer pinsamt än tråkigt att jag skulle missa resan.

Som lite plåster på såren åkte jag istället till morfar och mormor. Det var jag, min väska med kläder och en extra väska för helgens intag av näringsdrycker som tog tåget dit. Hela nio till tolv skulle jag få i mig om dagen och antalet smaker var begränsat. Minns att jag på slutet bara klarade av att få i mig chokladsmaken så då var det choklad till frukost, choklad till lunch och choklad till middag. Låter kanske lyxigt men det var som att dricka lite utspädd, flytande chokladpudding.

Poängen med näringsdryckerna var att dom skulle avlasta tarmen. Som uppföljning satte dom in kortison. Jag var lite rädd för biverkningarna, man kunde få uppblåsta kinder vilket jag inte var så pepp på. Men så blev det inte. Istället blev jag piggare än piggast av tabletterna och hade ändlös ork! Det var en lättnad.