Återbesök #5
Redan torsdag idag, tiden går så snabbt! I tisdags var jag på mitt femte återbesök och igår var det två månader sen jag opererades. Återbesöket gick bra även denna gång, kortisondosen sänktes med 2,5mg och läkaren beskrev det som att jag seglat igenom transplantationen. Jag hann även luncha med min kompis den här gången vilket var väldigt trevligt!
Jag har haft ett himla krångel med hur jag ska göra i höst efter sjukskrivningen, vad jag kan och får göra. En annan läkare har sagt att det inte skulle vara så bra om jag fortsatte läsa mitt högskoleprogram på grund av infektionsrisken. Därför har jag lagt ner massa timmar på att hitta en annan lösning. Jag har mejlat och ringt runt till försäkringskassan, kurator, csn, arbetsförmedlingen och studievägledare flera gånger om. Tillslut kom jag fram till att jag skulle kunna läsa en distanskurs på 25% och ansöka om att få aktivitetsersättning på de resterande 75%. Tisdagens läkare höll dock inte alls med om att jag inte skulle kunna läsa programmet när jag tog upp att jag behövde ett intyg för aktivitetsersättningen. Han såg inget problem då jag mår så bra och inte har haft några problem. Han såg också vikten av att jag får komma igång och fortsätta med mitt liv. Det uppskattade jag verkligen att få höra då jag känner mig väldigt pigg och vill få komma vidare.
Jag vill även tillägga att jag såklart också varit osäker på om jag skulle klara av studier på 100% direkt efter att ha varit heltidssjukskriven, men jag har bestämt mig nu för att ge det ett försök! Jag känner mig som sagt väldigt pigg och efter återbesöket känner jag att jag vågar lita på det också. Jag har tidigare varit lite rädd för att förminska det jag har varit med om och därför köra på för hårt. Men det känns bättre nu efter återbesöket då jag verkligen fick höra att min kropp mår så bra som jag känner mig och att jag inte gör bort mig om jag kör på nu.