Halvårsdag
De senaste dagarna har jag känt av lite krampliknande och stickande känslor över magen, mer än vanligt. Kanske är det levern som ville påminna mig om halvårsdagen. Igår firade jag och levern nämligen ett halvår ihop! Jag hade svårt att somna natten mellan 25:e och 26:e då det slog mig, när jag hade gått och lagt mig, att jag för ett halvår sedan var på väg till operationen vid den tiden. Det kändes helt plötsligt väldigt nära. Jag försöker alltid att ta en sak i taget för att inte bli överväldigad och stressa upp mig. Såhär i efterhand när tanker om transplantationen kommer är det svårt att ta en sak i taget eftersom allt redan har skett. Det blir svårare och jobbigare att hantera då.
Imorgon väntar blodprov och jag hoppas att det inte har skett några förändringar. Mitt tacrolimusvärde (medicindosen ställs efter det) har legat lite högt, men förra veckan hade det sjunkit lite så jag håller tummarna att det har stabiliserats nu. Om inte tar min läkare kontakt med Huddinge och hör om doserna behöver justeras. Jag är så himla nöjd med min läkare i Falun! Hon har koll på allt och vi litar på att vi båda gör det vi ska. Därför har vi haft läkartiden via telefon de två senaste gångerna. En bra läkare betyder så mycket när man är kroniskt sjuk!