Onsdagstankar
Förra veckan var det inte bara koloskopin på schemat utan även månadens blodprov. Det gick väldigt bra den här gången, trevlig sjuksköterska och jag bjöd på tillräckligt med blod. Förstår inte vad det är som gör att det kan gå så bra vissa gånger och sen så dåligt andra.
Något annat som jag har väldigt svårt att förstå är hur snabbt tiden går. Jag har nu varit sjukskriven i drygt tre månader och stått på väntelistan två och en halv av dom. Jag kom på i veckan att jag inte kommer kunna ha ett jobb i sommar då jag inte har en aning om hur mitt liv ser ut då. Det känns konstigt att vara i den här situationen där det enda jag kan göra är att hänga på. Jag kan inte ta några större beslut utan får försöka få till en vardag, hitta på saker och försöka byta miljö ibland så gott det går.
På fredag blir det en tur till Enköping för att hjälpa syster flytta vilket känns väldigt roligt och nästa vecka ska jag förhoppningsvis på en kvällskurs i målande med ProMarkers. I mars blir det dop i Västerås för mitt första kusinbarn och det ser jag verkligen fram emot! Jag hoppas att jag kommer kunna gå på det samtidigt som jag gärna skulle vilja ha fått samtalet vid den tiden. Får se hur det blir. Jag var osäker på om jag ens skulle få åka till Enköping eller Västerås men efter ett samtal med patientkoordinatorn fick jag det klarlagt för mig. Jag får åka vart jag vill om jag är max en och en halv timme ifrån Huddinge eller att jag kan ta mig till antingen Gävle eller Borlänge på den tiden. Det kändes lite begränsande att höra det fast samtidigt är jag glad att jag får åka någonstans överhuvudtaget, var orolig ett tag att jag skulle behöva hålla mig i Gävle. Det hade varit tuffare att bo ensam, föredrar att åka dit på minisemestrar när lusten och orken finns.
Klådan pikade för någon dag sedan och var jobbig tre kvällar men sen försvann den igen. Den blev aldrig så jobbig som den i värsta fall kan vara den här gången vilket känns underbart!