Min resa

Sen jag skrev senast har jag varit ganska trött och lite nere. Därför har det inte blivit något inlägg. Mitt låga blodvärde är en av anledningarna till det men eftersom allt också gått så snabbt sen jag opererades känner jag hur det kommer ikapp lite då och då. Inget konstigt såklart, det kommer ta sin lilla tid att smälta allt. En annan sak som påverkat är att jag inte har en aning om vad jag kommer kunna göra i höst. Jag är heltidssjukskriven september ut och då har alla högskoleutbildningar redan pågått i en månad. Efter september vet jag inte heller hur sjukskrivningen kommer se ut, hur pass sjukskriven jag behöver vara då. Jag vill gärna komma tillbaka till vardagen som den var innan allt, samtidigt som jag inte vill göra det innan jag är redo och orkar. Det är därför himla svårt att veta hur jag ska göra i höst. Att studenter inte kan vara deltidssjukskrivna är väldigt frustrerande. Att man förväntas kunna börja plugga 100 % på sin utbildning dagen efter man har varit sjukskriven på heltid känns väldigt konstigt. Har ett telefonmöte med en kurator på Huddinge sjukhus idag för att förhoppningsvis få lite hjälp med hur jag kan göra.

Nog om det. Igår var jag på mitt fjärde återbesök och jag åkte dit ensam för första gången. Levervärderna såg bra ut så kortisonet sänktes med ännu en tablett (5mg), väldigt skönt då dom är så smuliga och äckliga att svälja. Gårdagen gick dock vääääääldigt segt. Allt tog maximalt med tid; taxichauffören fick inte in rätt adress, vi vart ståendes vid en liten trafikolycka och vartenda trafikljus, det var kö överallt på sjukhuset och väntan på mottagningen. På vägen hem körde taxichauffören såklart fel också så fick åka via Uppsala och Sala hem vilket tar lite längre tid. Något som verkligen räddade gårdagen var att jag hann träffa en tjej som jag kommit i kontakt med via en grupp på facebook för leversjuka. Vi hade båda tid på sjukhuset så passade på att ses för första gången vilket var himla roligt! Även om det bara blev tio minuter på grund av min maximala otur med tid. Som tur är har vi tid samma dag nästa gång så då ska vi försöka luncha ihop.