Min resa

I onsdags blev jag äntligen av med galldränaget! Jag hade haft ganska ont dagarna innan och det visade sig vara just på grund av dränaget, så det var skönt att dom kunde ta bort det. Det blev en tidig tidig morgon då taxin hämtade mig och mamma redan 04.45. Vi kom fram till sjukhuset i åttatiden och då gick vi till mottagningen som vanligt. Där fick jag antibiotika i dropp (via port-a-cathen tack o lov!) och sen rullades jag ner till röntgen. Antibiotikan ges i förebyggande syfte. Nere på röntgen gick det till så att dom först sprutade in lite kontrast för att se hur slangen låg. Det skulle inte göra ont så dom blev lite förvånade när jag fick jätteont. Det visade sig att slangen varken låg i tarm eller gallgång utan fritt i buken mot urinblåsan. Anledningen till att jag fick så ont var just därför, då kontrasten tryckte mot urinblåsan och irriterade i buken. Det är även troligt att det följde med någon liten rest av galla från slangen när dom spolade in kontrasten. Galla gör jätteont att få på fel ställe, oavsett hur lite det är, men det är något som kroppen tar hand om själv när det är så lite. Jag hade därför jätteont i kanske tio minuter bara innan det började lägga sig. Det onda jag känt dagarna innan var just slangen som legat och tryckt mot urinblåsan.

Då läkarna på röntgen inte var beredd på att den skulle ligga fritt i buken ringde dom och pratade med transplantationsläkarna innan dom till sist tog bort stygnen på utsidan och drog den. Jag kände ingenting när dom drog ut slangen. Efter det fick jag bara ett litet plåster där slangen gått ut. Min hud börjar bli himla trött på all tejp och alla plåster så därför börjar jag också bli det. Det gör så himla ont när det ska bytas… Allt klistrigt jag haft och måste ha hamnar högt på topplistan över vad som varit jobbigast. När jag var klar nere på röntgen åkte jag upp på mottagningen igen där jag fick stanna ett par timmar bara för att se att allt gått bra. Efter det kunde vi åka hem.