Min resa

Jag är så glad att jag bestämde mig för att gå och prata med en KBTare. Speciellt den senaste tiden har jag märkt hur mycket det ger mig. Små enkla verktyg som gör stor skillnad! Det är så lätt att minsta tanken drar iväg och skapar onödig stress. Jag har därför bland annat lärt mig att möta mina tankar med något man skulle kunna kalla neutraliserande svar. Till exempel kan jag ibland tänka "Tänk om det blir många jobbiga komplikationer efter operationen?". Istället för att då grotta ner mig i allt jobbigt som kan hända möter jag tankarna med "Det är inget jag vet nu, det får jag ta då om det blir så". Dagar då allt kommer över mig är detta verktyg guld värt! Jag kan då relativt lätt hantera alla tankar istället för att bli stressad och känna panik.

Ibland kan jag även fundera på hur ont jag kommer ha, hur det kommer kännas och hur jag kommer klara av det. När jag hade en period med jobbig klåda föreslog min KBTare att jag skulle prova att gå in i klådan, något hon tispar sina smärtpatienter om att göra. Det innebär att man inte försöker fly från det onda utan istället nästan fokuserar på det. Det är ju inget som tar bort klådan/smärtan men det hjälper en att behålla lugnet och inte addera onödig stress som bara förvärrar allt.

Något annat jag har lärt mig är att använda mindfulness, att till exempel verkligen tänka på hur tallriken man diskar ser ut. Det kanske låter lite flummigt men det hjälper också att hålla tankarna i schack. Dock pysslar jag hellre än diskar och som tur är funkar det lika bra! När jag sitter och pysslar och ska limma på små strasstenar går det inte att tänka på något annat än vart den ska sitta.

Jag känner mig starkare och säkrare på att jag kommer klara av det här tack vare dessa verktyg. Ibland undrar jag dock om jag är naiv och inte förstår vad det är som jag kommer vara med om. Då försöker jag tänka att jag ju i alla fall inte har något att förlora på att tänka positivt – så det är vad jag tänker göra!