Min resa

Jag har nu stått på listan i en månad och sex dagar och det känns fortfarande väldigt bra! I och med att jag mår fortsatt okej får jag dock en känsla av att jag kanske mår för bra som sköljer över mig ibland. Har blivit ganska bra på att skaka av mig den men i början var det jobbigt och jag fick lite panikkänslor. Något som bidragit till att jag inte längre är lika orolig över att må för bra är att läkarna och sjuksköterskan, som ringer regelbundet för att kolla läget, tycker att det är jättebra att jag mår just bra. Ju bättre jag mår nu, desto större chanser för att jag återhämtar mig snabbt.

Börjar känna lite hemlängtan så i natt ska jag sova i min lägenhet. Det känns härligt att vara hemma men jag skulle inte fixa att bo här på heltid än. Det är för nära skolan och allt som påminner mig om vad jag inte klarar av nu och allt som jag missar. Jag tror dessutom inte att jag skulle fixa alla måsten som kommer med att bo ensam. Bara all mat som måste planeras, inhandlas och tillagas känns jobbigt nog som det är nu. Jag känner mig däremot inte så stressad över allt jag missar/inte klarar av som jag trodde att jag skulle vara. Jag har gott om tid på mig att komma igen när jag är redo!