Min resa

I onsdags fick jag Port-a-cathen inopererad. Var ganska nervös innan och var fastande så var helt slut när vi kom till sjukhuset. Hade tid kl.14 så var uppe vid sex för att äta en liten frukost. Trodde att jag skulle vara klar vid tretiden så när läkaren sa att jag skulle vara klar tidigast fem blev jag ännu mer stressad och tårarna kom. Fattade inte vad det var som skulle ta så lång tid! Trött, hungrig och med allt jag varit med om den senaste tiden i bagaget fick jag inte riktigt välja utan tårarna bara kom vid flera tillfällen innan allt var över. 

Personalen var jättebra och tog det lugnt med mig så att jag skulle hinna med. Jag fick vänta på ett eget litet rum med tv till halv fyra innan det blev min tur i operationssalen. Då tog själva ingreppet bara 35 minuter. Läkaren var väldigt nöjd och sa att allt gick lätt och bra. Det som inte gick så bra, suprise suprise, var när dom skulle sätta nålen för att ge antibiotika och lungnande. När inte ens narkospersonalen klarar det är man svårstucken haha... Läkaren ryckte in och med hjälp av ultraljud hittade han ett kärl att sticka i. Vid det här laget rann tårarna igen, att det ska vara så bökigt att sticka mig suger! 

 

När allt var klart fick jag ligga med en tryckförband (en vetekudde med sand) över porten ett tag. Den var väldigt tung så det var inte så skönt... Sen fick jag gå iväg till röntgen och ta bilder för att få en sista bekräftelse på att den hamnat rätt. Det hade den så då fick jag och mamma äntligen åka hem! Klockan var då nästan sex.