Min resa

Igår var det dags för första blodprovet på hemmaplan. Det brukar ju vara lite varierande resultat när jag tar blodprov men jag var positiv och såg blodet flöda. Dock hjälpte inte det igår… Efter en timme hade jag blivit stucken 8-10 gånger (vi tappade räkningen…) av tre olika personal på vårdcentralen. Den sista som försökte var väldigt van vid svårstuckna patienter efter att ha jobbat på IVA, men det gick inte ändå. Efter ett sista försök på halsen kände både jag, mamma och personalen att det räckte. Vi fick då åka in till sjukhuset istället där dom har lite andra möjligheter, till exempel värmekudde, längre nålar och ännu mer erfaren personal. Först stannade vi till hemma för att hämta medicinen, en näringsdricka och en liten chokladbit. Jag grät och laddade om i bilen, beredd på att ge dom en ny chans på sjukhuset och inte döma ut situationen helt.

Jag lyckades samla mig trots den påfrestande timmen på vårdcentralen och väl på sjukhuset gick det på första försöket. Så frustrerande men väldigt skönt! Om det var för att sjuksköterskan var mer erfaren eller om hon bara hade tur vet jag inte, men bra gick det i alla fall och det är det viktigaste. Proverna måste ju tas så att medicindosen hålls på rätt nivå. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag hela tiden lyckades vara avslappnad och positiv. Jag gjorde det jag kunde, att mina blodkärl är less på sjukvården kan jag inte göra något åt. Resten av gårdagen var jag dock ganska trött, trots att jag sovit ganska bra under natten. Det blev ingen promenad heller då jag gått en hel del redan från parkeringen på sjukhuset samt där inne. Det fick räcka.

Att hålla på såhär två gånger i veckan i tre månader, till att börja med, känns inte alls hållbart. Både Trombyl och kortisonen som jag äter gör mig bara ännu mer svårstucken och ökar risken att kärlen spricker. Jag är alltså väldigt motarbetad… Förhoppnings kommer jag slippa detta i fortsättningen då jag ringde Huddinge och bad om att få en Port-a-cath (venport) inopererad. Det är en liten dosa som sitter under huden som man sticker i vilket garanterar blod på första sticket. Ska prata om det med läkaren på tisdag då jag ska till Huddinge på första återbesöket.

På måndag ska det tas prover igen, men jag känner mig inte alls nervös eller stressad inför det. Det ska tas ett prov då som måste till analys snabbt vilket innebär att vi måste åka till sjukhuset direkt, plus att samma sjuksköterska som lyckades sticka mig igår också jobbar på måndag.

Fick besök sen på förmiddagen och en väldigt fin krya på dig-present. Det var himla trevligt och välbehövligt efter den mindre roliga morgonen. Kul att sitta och prata över en fika!