Torsdag 25/6 Samtalet
Kl.14.15 fick jag samtalet om att det äntligen fanns en lever till mig! Det var bara pappa och jag som var hemma. Jag hade precis fixat mig och var på väg ut för att fika med två kompisar. Patientkoordinatorn säger att hon har en glad nyhet men jag fattar inte vad hon menar förrän hon säger att dom tror att det finns en lever till mig. Vid det här laget har jag gått ner till pappa och sagt att det är min tur. Hon frågade om det kändes lagom med taxi om en timme, så att jag ska hinna ringa runt lite samt packa ihop det sista. Jag sa att det blir bra och hon ringde upp strax efter igen för att bekräfta att taxin var bokad till 15.15. Innan hon ringde upp hann jag ringa mamma som redan var i Stockholmstrakten för att gå på en begravning.
Jag grät av glädje, kände bara positiva känslor. ÄNTLIGEN var det min tur!
Efter att jag fått taxibokningen bekräftad ringde jag till kompisarna jag skulle träffa och berättade att jag inte längre kunde komma för att det var min tur. Det var en himla skön känsla att kunna säga det!
Jag åt två limpmackor med skinka och drack ett glas vatten, det sista jag fick äta och dricka. Hann ringa alla jag ville ringa till samt packa ihop mina saker och fika timmen innan taxin kom. Det var alldeles lagom!
Pappa och jag åkte i taxin ner. Lite jobbigt var det att ac:n inte fungerade samt att taxichauffören inte riktigt hittade. Som tur var hade vi inte bråttom ner så vi blev inte stressade av det och fram kom vi. Det tog cirka tre timmar. När vi kom fram i 18-tiden mötte vi upp mamma och moster, jag hade ett stort leende på läpparna. Sen gick vi till avdelning K87-89 och jag blev tilldelad rum 16. Jag fick gå iväg och göra en lungröntgen vid 20-tiden, vid 21-tiden togs blodprover. Ett EKG gjordes också. Jag fick träffa två inskrivningsläkare samt en narkosläkare. Vid 23-tiden var jag operationsduschad och redo! Efter det sov jag lite, kände mig väldigt trygg, lugn och positiv.
