Min resa

Idag har jag varit inlagd i en vecka. Jag har mått riktigt dåligt de senaste dagarna så har inte haft ork att skriva. I torsdags gjordes en skiktröntgen i hopp om att få nå svar på varför jag hade så ont i nacken och svanken. Smärtan i svanken kom under natten till torsdagen och strålade upp i ryggen och ner i högerbenet. I fredags på ronden fick jag veta att röntgen visat på en stor abscess i buken mellan levern och diafragman. En abscess är något så trevligt som en inkapslad varansamling. Ofta är det en bakteriell infektion som kroppen kapslar in för att begränsa den och på så sätt skydda sig. Min var 5x6x7cm stor och senare under fredagen sattes ett dränage för att tömma den. Jag blev ganska chockad när jag fick beskedet då det inte alls var något jag hade räknat med. Jag hade aldrig hört talat om abscesser innan och det lät bara hemskt när läkaren berättade om det.

När dränaget sattes var jag inte helt nedsövd utan fick något så att jag somnade men andades själv. Jag märkte ingen skillnad på detta och att vara helt nedsövd vilket var himla skönt. Man kan sätta dränaget utan att man sövs men jag hade fått nog av jobbigheter och dränaget skulle dessutom sättas mellan revbenen vilket kändes väldigt obehagligt så ville inte vara vaken. Det lilla ingreppet gick jättebra och jag hoppas på att bli av med dränaget imorgon. Det spolas tre gånger om dagen och efter en kontrollröntgen igår kunde man se att abscessen redan minskat ner till 1cm. Den är i princip obefintlig nu och med hjälp av antibiotikan ska den förhoppningsvis försvinna helt och inte komma tillbaka!

När provsvaren kom i torsdags och visade på att det inte var CMV kändes det om att vi var tillbaka på ruta ett så det var en himla tur att jag fick göra skiktröntgen. Allt pekar nu på att det är den här himla abscessen som har legat bakom mitt dåliga mående den sista tiden med konstig feber och ont i kroppen. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det är det så att jag kan få må bättre nu och komma igång med studierna. Hann ju bara vara tillbaka från sjukskrivningen en dag innan jag blev inlagd…

Jag ser fram emot att träffa läkaren imorgon och höra vad planen är nu. Hur allt ser ut och när jag kan få åka hem. Tiden har gått ganska snabbt men jag längtar hem. Är så tacksam för mobilen, datorn och Netflix! Serier är så bra på att svälja tid.