Ettårskontroll - Dag 1
I söndags 29/5 åkte jag och mamma till Stockholm och checkade in på patienthotellet vid Karolinska. Detta då jag i måndags skulle vara på plats redan halv åtta på morgonen för förberedelser inför leverbiopsin. Jag var inte så nervös när vi gick över till sjukhuset men så fort jag kom in på sjukhuset fick jag högre puls och en liten klump i magen, det var som att jag fick en fysisk reaktion bara av att kliva in i byggnaden. Väl på mottagningen gick förberedelserna ganska smidigt; nål sattes i port-a-cathen, prover togs och så fick jag en spruta i magen med medicin som motverkar blödning. Vid åtta rullades jag iväg mot röntgen.
Väl framme på röntgen fick jag vänta inne på rummet i en halvtimme då personalen inte fick tag i läkaren som skulle utföra biopsin. Den halvtimmen var nog den jobbigaste på hela dagen då jag hann tänka alldeles för mycket… Jag brukar vara bra på att parera mina tankar men det blev för mycket som kom över mig, både positiva och negativa känslor och minnen, när jag bara låg där och tittade upp i taket. När läkaren väl kom fick jag lite stesolid (lugnande) men där och då upplevde jag inte att det hjälpte och jag blev därför lite rädd och stressad. Jag hade aldrig gjort en biopsi vaken förut så jag visste inte alls hur det skulle vara och kännas.
Vid en biopsi används ultraljud som vägledning då provet ska tas. När en lämplig väg in till levern hittats sticker dom längs den vägen med en bedövningsspruta, och sedan med instrumentet som tar själva provet. Jag fick höra innan från personalen att det oftast är själva bedövningssprutan som flest patienter upplever som obehaglig, och det håller jag med om. Själva provtagningen kändes inte alls. Bedövningssprutan gjorde ont men det var inte outhärdligt och det gick över ganska snabbt. Jag tycker att bedövningen jag fick då port-a-cathen sattes in var värre då det var flera stick. Jag fick mer stesolid (kanske sammanlagt 2,5 mg) efter bedövningen var satt, men såhär i efterhand känner jag att jag nästa gång ska testa utan stesolid. Nu när jag vet hur allt går till. Att ta själva provet gick jättesnabbt.
Efter biopsin är det viktigt att lägga tryck mot insticksstället för att minska risken ytterligare för blödning. Jag fick därför först ligga två timmar på höger sida med en ihoprullad handduk mot insticksstället och sedan två timmar på rygg på mottagningen. Blodtrycket kollades regelbundet. Efter de fyra timmarna i sängen fick jag gå upp och röra på mig, men jag behövde fortfarande hålla mig i närheten av sjukhuset under ytterligare två timmar, utifall något skulle hända. Jag och mamma gick då och köpte lunch som vi åt på hotellrummet. Efter det gjorde jag mig iordning och sedan gick vi tillbaka till mottagningen där nålen drogs och blodvärdet kollades med ett stick i fingret. Sedan var jag fri att gå!
Jag och mamma åkte då mot Skansen där vi strosade runt i en och en halv timme och tittade på alla fina djur, till min stora lycka fanns det också en hel del söta djurbebisar! Det var en jättefin kväll och då vi var ganska sena hade vi nästan parken för oss själva. De enda restriktionerna jag fick var att jag inte skulle lyfta tungt, så att gå runt på Skansen gick hur bra som helst.
